Vi ses - lova det!

Nu har jag skrivit klart ”Vi ses – lova det!” 150 sidor blev det, vilket borde innebära ca 190 sidor när boken är tryckt. Puh. Det är både skönt och sorgligt att lämna in manus till förlaget. Det här är ju sista boken om Paulina, Kalle, Tessan, Rozanna, Set, Nicolas, Oskar, Hanna och de andra i Klass 7B. Men jag tycker att nio böcker får räcka, nu väntar nya utmaningar. Jag har några idéer som jag gärna vill prova…

Nu har jag skrivit 100 sidor på min kommande, och sista, ungdomsbok i serien om Klass 7B. Puh! Först nu vet jag helt säkert att det kommer att bli en bok. Ett tag trodde jag att det var omöjligt. Att skriva en pågående serie är en sak, men att avsluta den är en helt annan. På sätt och vis blir det ett personligt farväl till alla karaktärer jag har skapat. Och jag har ju skrivit åtta böcker om dem redan. Men titeln känns lovande.

Vi ses – lova det!

Jag kan inte tänka mig en bättre titel, och då var det inte ens jag som kom på den. Det gjorde författaren Pelle Eckerman. Tack Pelle! Och nu ska jag fortsätta jobba. Det är ca 40 sidor kvar… jag ser ljuset!

Jag måste erkänna att jag är en sån författare som då och då googlar mitt eget namn för att se vad som skrivs om mina böcker. Nu hittade jag BookLover som har skrivit om senaste boken Klass 7B, Början på värmen.

I förra veckan träffade jag alla sexor i Bergtorpsskolan. Skolan ligger i Täby utanför Stockholm och är en högstadieskola med inriktning på musik, drama, idrott och kommunikation.

Eleverna var ordentligt förberedda med många frågor. Vi drog paralleller mellan skrivandet och musik, eller skrivandet och idrott. Jag pratade om dramaturgi och gav dem tips på vad man gör om man sitter fast. Och så berättade jag lite om vad som gjorde att jag blev författare trots att jag hade svårt att lära mig att stava och svårt med grammatiken.

Här fortsätter rapporteringen om hur en ”vanlig arbetsdag” kan se ut. Till att börja med måste jag tjata, alla mina vanliga arbetsdagar är olika och ovanliga, och det är jag glad över för annars skulle jag tröttna. Idag gick jag upp 05.30 och tog 07.07 tåget till Laxå som ligger ca 6 mil utanför Örebro. Jag var där för att träffa åttorna på Centralskolan. Resan dit var solig och vacker, på Laxå station stod skolbibliotekarie Gunilla och väntade på mig. Vi började med kaffe och smörgås och sedan träffade jag eleverna. Åttorna i Centralskolan var ordentligt förberedda. De hade läst Klass 7B och hade många bra frågor. De lyssnade aktivt och hängde med i min Powerpoint-presentation.

Jag blir alltid nöjd när jag träffar fjortonåringar och känner att jag kan ge något. Jag vet att många i den åldern kan vara skoltrötta och att en del tycker att det är svårt och jobbigt när de själva ska skriva uppsatser, så det pratade vi extra mycket om. Vad som behövs för att sno ihop en ; karaktären, vilja, hinder och slut. Inför det här besöket hade jag till och med sett ett avsnitt True Blood, eftersom många högstadieelever brukar vilja prata om vampyrserien när vi diskuterar karaktärer och dramaturgi. Men här i Centralskolan var det nästan ingen som följde serien, där fick jag för att försöka ställa mig in

Klockan 15.06 tog jag tåget tillbaka till Stockholm, trött men nöjd.

Det var väldigt svårt att gå upp i morse. Jag kan skylla på vad som helst när jag inte svingar mig upp ur sängen, pigg och utvilad. I morse skyllde jag på förkylning och höst. Det kör jag ofta med, typ varje morgon när jag ska gå upp vid den här årstiden. Och är det plötsligt vår kan man alltid skylla på vårtrötthet, det funkar också.

Med andra ord kom jag inte hemifrån exakt så tidigt som jag hade tänkt. Men jag kom hemifrån. Och åkte raka vägen till kontoret som ligger vid St Eriksplan i det gamla K-märkta Klarahuset. Som vanligt var det väldigt lugnt på kontoret, så det var bara att packa upp datorn och börja jobba. Jag skrev om Kalle och Tessan i Klass 7B. Lite om Oskar också när jag tänker efter. Det flöt på bra. Nu har jag skrivit drygt 1/3 av boken.

Så tittade jag på bilderbokstexten igen till boken ”Det luktar bus!”. Det är lite typiskt. Jag skrev först ett utkast som jag kände mig osäker på men som både min redaktör och illustratör Sara gillade väldigt mycket. Så gjorde jag ett till utkast som jag själv kände mig rätt nöjd med, men då tyckte både min redaktör och illustratör att det första utkastet var bättre. Så nu har jag skrivit ytterligare ett utkast… Hur som helst har Sara gjort en jättefin omslagsskiss, det är Lova, klädd i höstkläder för bus i lekparken!

Något av det roligaste med att skriva böcker är att göra research. Jag får lära mig en massa nya saker som jag annars inte skulle känna till. I boken om Klass 7B som jag nu skriver börjar stökiga Oskar träna judo och lär sig att älska det. Och för att kunna skildra det trovärdigt hängde jag igår på SPIF Judoklubb . Som tur var ställde Thomas Avenbrand och hans dotter Matilda upp och följde med för att svara på alla mina frågor. Thomas har tränat kampsport sedan han var barn och hans tioåriga dotter har tränat lite judo, så de var till stor hjälp. Allt jag behöver göra idag är att gestalta det jag har lärt mig så bra som möjligt. Hehe, det är då själva utmaningen börjar…

I fredags pratade Niklas Krog, Martin Svensson och jag om hur killar skildras i ungdomslitteraturen. Först var vi på Nallescenen (numera Akademibokhandelns scen) och direkt efter det så pratade vi i montern. Vi hade bara 20 minuter på varje scen, men jag tycker att vi hann med många bra frågor.  Tack till alla som kom och lyssnade.  Jag skymtade till och med Lennart Hellsing i publiken.

När jag fastnar med skrivandet leker jag. Och eftersom jag fortfarande upptäcker hur jag kan använda Spotify kom jag på att jag kan lägga upp en spellista på alla låtar som nämns i böckerna om Klass 7B. En salig mix blev det. Och roligt var det. Här är den nu, Klass 7B – The Soundtrack! Om du har Spotify är det bara att klicka och lyssna.

Nu har jag varit i Visby i tre dagar för att komma igång med min sista bok om Klass 7B. Eftersom det har blivit 8 böcker i serien började jag med att läsa alla tidigare böcker. En rätt konstig känsla, vissa saker kommer jag inte ens ihåg att jag har skrivit. Så det blev till att anteckna en hel del. Och läsa och anteckna går utmärkt att göra på en strand. Så jag tog cykeln till Snäcks sandstrand där jag haft mitt kontor idag.

Fikarummet blev Café Breda Blick vid Botaniska trädgården i Visby där jag åt en den godaste paj jag har ätit i hela mitt liv. Skojar inte. Plommonpaj med vaniljsås. Ett tips för vem som än hade tänkt att besöka Visby nästa sommar, för de har inte öppet året runt.

Nu har jag jobbat mig fram till ”förberedelse post-it lappar”. Med andra ord närmar jag mig själva skrivandet. Hurra!Hjälp!Hurra! på nåt vis. För det är alltid med blandade känslor som jag sätter mig och skriver den första raden.