Pernilla Gesén
Barn- och ungdomsförfattare
Browsing "Pernilla"
Feb 11, 2012 - Nyheter, Pernilla    Inga kommentarer

Egypten

Coray BayJag tycker om belöningar. När jag hade skrivit klart ”Vi ses – lova det!” tyckte jag att det var dags för en resa, för resor är bland de bästa belöningar jag kan tänka mig. Imorgon flyger jag och familjen till Marsa Alam i Egytpen. Marsa Alam är en relativt ny turistort i Egypten. Här ska korallreven fortfarande vara oförstörda av turismen och jag längtar efter att ligga och snorkla i Röda havet, bada i poolen och läsa böcker.

Tyvärr så har det blivit oroligare i landet igen eftersom det var exakt ett år sedan president Hosni Mubarak störtades. Eftersom många egyptier fortfarande är missnöjda demonstrerar de i Kairo. Att 73 personer dödades i kravaller efter en fotbollsmatch för drygt en vecka sedan gör knappast situationen lugnare. Vi kommer säkert inte märka av det här i Coray Bay, men jag tycker att det är viktigt att känna till vad som händer i de länder som jag reser till.

En vecka med sol och värme! Och att heja på en och annan fisk, sprattla förbi hajarna och kanske spana in nån delfin? Och bara slappa med familjen, det blir toppen!

Coray Bay snorkla

Dec 28, 2011 - Nyheter, Pernilla    Inga kommentarer

Vår fina lilla katt

Idag tog jag och min familj ett svårt beslut. Att låta vår fina katt somna in. Hon var drygt 16 år gammal,  och har den senaste veckan blivit allt sämre. De sista dygnen orkade hon inte ens dricka. Katten var helsvart, liten som en kattunge, smidig, smart, kelig och blev en gång för länge sen döpt till Domus. Man skulle kunna tro att en författare borde veta bättre än att döpa den vackraste bondkatten på Södermalm till Domus, samma namn som på en gammal varuhuskedja. Som om hon skulle bry sig om ett sånt skämmigt namn? Hon var stolt och tuff.  I somras läxade hon upp en valpig labrador och en nyfiken schäfer när de blev för närgångna. Hon fanns alltid där när någon i familjen grät, då kröp hon upp intill och värmde våra hjärtan. När det var fredagsmys såg hon till att ta bästa platsen i soffan, nära oss alla och nära en och annan ostbåge som kanske halkade ner på golvet. Och min sexåriga dotter frågar vad som händer nu. Om bara kroppen blir kvar, var är själva Domus? I våra hjärtan. I våra tankar. I doft och ljudminnen av små tassar som rör sig i vår lägenhet. I minnesbilder som spelas upp om och om igen, där är hon lika levande som förut. Och vem vet. Kanske dyker det upp en helsvart katt i någon av mina böcker i framtiden. Någon som är smart, smidig, kelig, kaxig och med ett korkat namn. I så fall vet ni varför.

Domus idag, bara några timmar innan hon somnade in.

 

 

 

 

 

Dec 16, 2011 - Lästips, Nyheter, Pernilla    Inga kommentarer

Julklappsönskan

Min barndomsvän och författarkollega Jessika Berglund skriver så vackert om naturen. Just nu skriver hon om fåglar som på olika sätt kraschar vid hennes hus. Hennes språk är något alldeles extra. Nu önskar jag att Jessika skriver en diktsamling eller korta prosastycken om naturen. Och så kunde jag få den i julklapp nästa år, eller nästnästa…

Nov 20, 2011 - Nyheter, Pernilla    Inga kommentarer

Vanlig arbetsdag – fredag

Det här skulle jag ha skrivit om igår egentligen, men nu blev det idag istället och klockan är nästan imorgon… I alla fall. Vanlig arbetsdag -fredag, så här kan den se ut:

Innan jag började skriva barn- och ungdomsböcker, skrev jag många teveavsnitt för serierna ”Skilda Världar” och ”Nya tider”. Det här var ju en evighet sen, men ibland funderar jag på hur det skulle vara att skriva något för teve igen. För ett år sen började Martin Svensson och jag prata om att skriva något tillsammans. För att se om vi överhuvudtaget tänkte likadant började vi med att hänga på biograferna och titta på film, diskutera film, prata om vad som intresserar oss och kom ganska snart fram till vad vårt manus skulle handla om. Och då såg vi dessutom att det var film vi ville skriva och inte teve. Nu har ett produktionsbolag visat intresse, men de vill se mer innan de går in och satsar. Så i fredags satt vi på olika kaféer på Södermalm och skrev på vårt treatment. Det är jättekul, men man måste vara otroligt fokuserad. Nu är vi i slutet av vår berättelse, med andra ord ska vi snart visa det för produktionsbolaget. De är knasiga om de säger nej. Vår idé är rolig, bra och dessutom känns den ny. Jag håller tummarna!

Nov 11, 2011 - Nyheter, Pernilla    Inga kommentarer

Dans, dans, dans!

Men nu är jag så jättenöjd efter nästan två timmars dans med roliga och laddade Magdalena Bibik. Att få dansa för henne är absolut det bästa sättet att starta helgen. Men nu ska hon sluta på SATS. Hjälp! Jag tänker dans hela tiden sedan jag började gå på hennes pass. Nåväl, jag har redan nu bokat in mig på Magdalenas Bring out Your Inner Diva i januari, och det är bara början. Dans! Får min kropp att sjunga.

Vanlig arbetsdag – onsdag

 

Här fortsätter rapporteringen om hur en ”vanlig arbetsdag” kan se ut. Till att börja med måste jag tjata, alla mina vanliga arbetsdagar är olika och ovanliga, och det är jag glad över för annars skulle jag tröttna. Idag gick jag upp 05.30 och tog 07.07 tåget till Laxå som ligger ca 6 mil utanför Örebro. Jag var där för att träffa åttorna på Centralskolan. Resan dit var solig och vacker, på Laxå station stod skolbibliotekarie Gunilla och väntade på mig. Vi började med kaffe och smörgås och sedan träffade jag eleverna. Åttorna i Centralskolan var ordentligt förberedda. De hade läst Klass 7B och hade många bra frågor. De lyssnade aktivt och hängde med i min Powerpoint-presentation.

Jag blir alltid nöjd när jag träffar fjortonåringar och känner att jag kan ge något. Jag vet att många i den åldern kan vara skoltrötta och att en del tycker att det är svårt och jobbigt när de själva ska skriva uppsatser, så det pratade vi extra mycket om. Vad som behövs för att sno ihop en ; karaktären, vilja, hinder och slut. Inför det här besöket hade jag till och med sett ett avsnitt True Blood, eftersom många högstadieelever brukar vilja prata om vampyrserien när vi diskuterar karaktärer och dramaturgi. Men här i Centralskolan var det nästan ingen som följde serien, där fick jag för att försöka ställa mig in ;-)

Klockan 15.06 tog jag tåget tillbaka till Stockholm, trött men nöjd.

Vanlig arbetsdag – torsdag

Det var väldigt svårt att gå upp i morse. Jag kan skylla på vad som helst när jag inte svingar mig upp ur sängen, pigg och utvilad. I morse skyllde jag på förkylning och höst. Det kör jag ofta med, typ varje morgon när jag ska gå upp vid den här årstiden. Och är det plötsligt vår kan man alltid skylla på vårtrötthet, det funkar också.

Med andra ord kom jag inte hemifrån exakt så tidigt som jag hade tänkt. Men jag kom hemifrån. Och åkte raka vägen till kontoret som ligger vid St Eriksplan i det gamla K-märkta Klarahuset. Som vanligt var det väldigt lugnt på kontoret, så det var bara att packa upp datorn och börja jobba. Jag skrev om Kalle och Tessan i Klass 7B. Lite om Oskar också när jag tänker efter. Det flöt på bra. Nu har jag skrivit drygt 1/3 av boken.

Så tittade jag på bilderbokstexten igen till boken ”Det luktar bus!”. Det är lite typiskt. Jag skrev först ett utkast som jag kände mig osäker på men som både min redaktör och illustratör Sara gillade väldigt mycket. Så gjorde jag ett till utkast som jag själv kände mig rätt nöjd med, men då tyckte både min redaktör och illustratör att det första utkastet var bättre. Så nu har jag skrivit ytterligare ett utkast… Hur som helst har Sara gjort en jättefin omslagsskiss, det är Lova, klädd i höstkläder för bus i lekparken!

En vanlig arbetsdag – måndag

När jag träffar mina läsare får jag ofta frågan om hur en vanlig arbetsdag ser ut. Det är nästan den svåraste fråga jag kan få! Mina arbetsdagar ser så olika ut att jag knappast kan redogöra för dem. Men nu tänkt jag ge det ett försök! Här på min blogg kommer jag då och då försöka beskriva en ”vanlig” arbetsdag och då kan jag ju lika väl börja med idag.

På måndagar både lämnar och hämtar jag min 6-åriga dotter, vilket innebär en kortare arbetsdag. Idag ska jag försöka bli färdig med mitt utkast till bilderbok nr 3 ”Det luktar bus!”. Illustratör Sara Gimbergsson och min redaktör är båda nöjda, men jag är fortfarande osäker på texten och behöver titta på den en gång till. För att sätta igång sökte jag på nätet om det hade skrivits något om bilderbok nr 2 i serien om våra sinnen, ”Det känns fint!” och hittade Boktokig.

 

Under lunchen ska jag hinna med ett Zumba-pass. Dans är min stora passion och jag försöker alltid klämma in något danspass i veckan. Minst.

Sedan ska jag sortera in alla mina kommande författarbesök i min nya pärm, eftersom jag inte alls har kontroll just nu. Och så var det royaltyräkningen till LL-förlaget för mina lättlästa böcker, och jag måste hinna med att lämna in och låna en ny film inför projektet jag har tillsammans med Martin Svensson. Spännande. Det är det. Mina vanliga arbetsdagar.

Sidor:«12