Vi ses - lova det!

Nu finns sista boken om Klass 7B Vi ses – lova det! i bokhandeln! Tyvärr så har jag ännu inte fått mina ex, men jag hoppas att de kommer i veckan. Det blev totalt nio böcker i ungdomsserien. Det känns märkligt att den är slut. Jag inser att jag kommer att sakna Sets originella stil, Tessans roliga och lite naiva sätt, Rozannas band, Paulinas bekymmer för familjen, Kalles svårighet att säga vad han känner, Nicolas lillgamla sätt, Oskars kamp om att bryta sig loss från sina missbrukande föräldrar, Amiras känsla för rätt och fel, Gullans brutala sätt att alltid säga vad hon tycker … Vem vet, en dag kanske jag skriver om någon av karaktärerna. Som Tessan säger i boken: Vi ses – lova det!

Huset i Toscana

Jag tog med mig datorn och åkte till Toscana i Italien för att skriva färdigt nästa Alva-bok. Jag är en obotlig tidsoptimist. Jag hade ju bara hunnit skriva början på boken innan jag reste. Egentligen vet jag att det är omöjligt att skriva en hel bok på en vecka, men jag skrev faktiskt fram till slutet. Så jag är mer än nöjd. Jag undrar vad jag har skrivit. Jag hade säkert inte jobbat på så bra om jag hade rest ensam. Nu delade jag hus med Petrus Dahlin, Anders Brundin och Magnus Jonason. Petrus redigerade en ungdomsbok, Anders skrev på en ny lättläst bok och Magnus målade.

Nu har jag bara slutet kvar på Alva-boken. Och jag vet ju precis vad som ska hända, så det borde gå fort att skriva klart. Haha, som sagt, obotlig …

Mössbergsskolan åk 3A

Kaos i jul! Det är ett av många bra förslag på kommande titlar som jag har fått från Falköpings treor. Jag försöker kombinera skrivandet på nästa Alva-bok med många författarbesök. Då är det tacksamt med hjälp från barnen, de kommer med förslag på både handling, titel och omslag till mina kommande böcker.

Nu har jag även hunnit med en vecka i Falköping där jag träffade kommunens treor. Det blev sammanlagt sjutton skolor och många hundra barn.

Veckan avslutades med att jag träffade Mössebergsskolan, där barnen gärna blev fotograferade och visade upp sina fina förslag på böcker jag borde skriva. Tack alla barn i åk 3! Nu håller jag tummarna för att boken blir så bra som jag önskar. Jag kommer att tänka på alla era förslag jag när reser till Toscana för att skriva.

Vi har haft besök av Pernilla under författarveckan.

Ramgergsskolan 2

Innan Pernilla hälsade på arbetade vi mycket med att göra framsidor till hennes böcker. Vi tyckte att det var roligt att få visa upp våra omslag för Pernilla. På andra sidan av pappret skrev vi upp frågor som vi ville ställa till Pernilla. Alla som ville hann ställa sina frågor och det var roligt.

Det var ett bra och spännande besök! Det var roligt att få veta saker om Pernillas böcker. Det var också roligt att få veta varför hon skrev Monsterboken, eftersom vi har läst boken i klassen. Vi fick veta att Monsterboken var skriven till en pojke som hon kände. Pojken var som Arvid och hittade ingen bok som han ville läsa så hon gjorde en bok till honom. Pojken hade mycket fantasi så hon skrev boken med mycket fantasi. Det var den enda bok som han ville läsa till en början!

Vi fick veta vilken bok som var den första hon skrev – den hette Kärlek och Svek. Den handlade om just kärlek och svek och hon skrev den för att hon ringde till en massa ställen när hon ville bli författare. Ett av ställena behövde en sådan bok, så hon skrev den!

I många av böckerna om Alva finns det med någonting som har hänt för Pernilla i verkligheten. Till exempel fick vi veta att Pernilla var på Gran Canaria när hon skulle skriva Alva reser utomlands, och att hon kände en tjej som var som Dum-Julia.

Alva hette egentligen Amanda, men varannan gång Pernilla skrev så blev det ”Alva” istället för Amanda. Det tyckte Alva som går i vår klass var bra och roligt

Pernilla berättade mycket om sitt liv. Hon berättade att hon hade svårt för att läsa och skriva när hon var liten.  Det trodde vi inte innan, för hon skriver ju så bra böcker!

Tack för besöket, Pernilla!

Mvh klass 3 på Rambergsskolan

Egentligen vill jag skriva av alla berättelser och lägga upp dem här på min blogg, men det blir alldeles för mycket text, och dessutom är det ett stort jobb. Därför har jag valt att lösa det så att jag skriver de första raderna (eller nästan de första) ur barnens berättelser. Gå gärna in och läs själva skrivövningen först som du hittar här vinterns skrivövning, så förstår du fortsättningen!

Vinterns skrivövning

Hon går dit där hon såg vargen, men den är borta. Hon går in i skogen. Emelie H. När Rebecka tittade efter vargen såg hon ingen. Vad nu då? Bakom trädet satt en pojke. Ernst E. Där ute är det väldigt kallt. Vinden biter i Rebeckas kinder. Amelie B. Rebecka följer efter vargen och träffar en Björn. Johan S. Väl därute piper vargen, som om den ville visa något. Den börjar gå upp mot skogen, Rebecka följer efter. Marcus R. Hon gick rakt in i den täta skogen. Rasmus. Rebecka och vargen går iväg ut i skidbacken. Viktor Wedberg. När hon kliver ut ur huset, går vargen sakta. Anton L. Homer träffar vargen. Viktor Wedin. Vargen springer bort till sittliftarna… William H-G. Då kom vargen mot henne, hon vart rädd. Vargen stannade och ylade. Benjamin H. Hon är på väg att gå in igen när hon plötsligt ramlar ner med foten i ett hål. Vilhelm A. Sen såg hon vargungen. Malin J. Ute var det 4 minus. Vargflocken var kvar. Hugo H. När Rebecka har kommit ut börjar vargen gå sin väg. Rebecka följer efter ljudlöst för att inte skrämma. Tage J. Vargen tittar sorgset tillbaka, den här vargen vill mig någonting. Adam F.

Tack alla barn för att jag fick läsa era berättelser!

Rambergsskolan1

Hur mycket väger dina böcker tillsammans? Den frågan fick jag av en kille i Bläseboskolan (Göteborg) i fredags. Vi vägde de böcker jag hade med mig (9 stycken), de vägde nästan 2,5 kg.

Göteborg har en väldigt bra tradition. Varje år anordnar de en Litteraturvecka då de bjuder in många barn- och ungdomsförfattare till Göteborg för att träffa sina läsare. Jag har turen att vara en av författarna som får vara med. I år var vi 46 stycken, rekord! Under fem intensiva dagar hann jag träffa nästan 700 barn och tonåringar runt om i Göteborg. Barnen gav mig idéer till mina böcker, ställde frågor och lyssnade på mig när jag berättade historier.

Rambergsskolan2

Åk 3 i Rambergsskolan hade gjort egna framsidor till några av mina böcker, på baksidorna hade de frågor. På så sätt hann jag med att se alla teckningar även om de var drygt 30 barn i klassen. De har även lovat att skriva lite om besöket, som jag kommer att lägga upp  här på bloggen.

”Författare uppmanar till snatteri” läser jag i gårdagens tidning. Är det jag det? Hoppsan, nu kanske jag skrämde några bibliotekarier. Men visst är det en rolig rubrik? Klicka på länken och läs: DT

Tyvärr så finns rubriken bara med på papperstidningen.

I klass 4A i Enbacka skola läste barnen upp förslag på vad jag kan skriva. Grupp ett tyckte att jag kunde skriva en till Klass 7B med titeln ”Klass 7B och sportfånen”.

Grupp två föreslog att jag skulle skriva en spänningsbok med titeln ”Skogens hemlighet” där en tjej ramlar och slår sig i skogen och tappar minnet. Snart börjar det dessutom hända otäcka saker och hon hör en röst i sitt huvud som varnar henne…

Grupp tre kom med ett förslag på en titel till nästa Alva-bok: ”Alvas vikarie”. De tyckte att Alva kunde få en sträng och elak vikarie. Tack för alla förslag! Och tack även klass 4Bi Enbacka skola för många kluriga frågor.

Sista gänget som jag träffade var Klass 4 i Stora Skedvi skola. De hade väldigt många smarta frågor och det var tydligt att många i klassen tyckte om att skriva och läsa. De har gjort vinterns skrivövning som finns här på min hemsida. Jag kommer att publicera några av elevernas texter så fort jag får dem. Tack alla barn för en rolig dag!

Jag har varit i Furudals skola några mil utanför Rättvik. Jag hann med att träffa hela skolan och dessutom höll jag en liten skrivarverkstad med bland annat åk 8. Eftersom vi bara hade 50 minuter på oss valde jag skrivövningen ”Tärningen”. Skrivövningen handlar om att ha kul och att öva in grunderna för vad som behövs i en berättelse. Tillsammans skapade vi först sex olika karaktärer, sedan sex platser, sex viljor och slutligen sex hinder. Som vi då numrerade ett till sex. Sedan fick alla elever en varsin tärning, och tärningen fick sedan styra vilken berättelse det blev. Jag blir alltid lika glad när jag får igång ett gäng fjortonåringar. Inte minst i en klass som bestod av två tjejer och resten killar som helst spelar hockey eller jagar. Men vad de skrev! De protesterade inte en gång utan var snabbt igång med skrivandet. Många av dem hittade dessutom på sex olika slut. Efter femton minuters skrivtid läste alla minst en berättelse var. Givetvis blev de helknasiga, men det är ju tanken med just den här övningen. Det ska gå fort, det ska bli roligt och alla ska kunna göra den. Ingen prestige.

Här kommer två av Elias berättelser. Han skrev sex stycken på femton minuter med tärningens hjälp:

Allan går ner på Centralsationen för att sjunga för alla folk för att sprida glädje, men när han kom in på sin tredje sång blev han grön och åkte in på sjukhuset.

Kungen går in på Lidl för att spela gitarr för dom som handlar. Men när han väl har kommit in bryter han tummen. Sen smäller det.

Klicka på länken för att se bilderna!

Bilder från Askebyskolan